monster moments

2010-12-07T14:03:00.002+01:00

Vi har flyttat!

2010-11-28T19:27:00.000+01:00

Nu hittar du oss i fortsättningen på www.wildrose.se

Syns där!

Så här glad är man när man besegrat Biscaya

2010-11-26T15:32:00.004+01:00

Stenarna, en Johan- och en Linasten fick vi som avskedsgåva av barnen Rustøy innan vi lämnade Camaret. Förutom dessa fantastiska stenar fick vi en teckning föreställande Wild Rose som nu pryder väggen i salongen. Lina fick också ett par handledsvärmare som hon hade på sig hela vägen över Biscaya. Norrmännen finns i våra hjärtan för all framtid. Tack för allt och lycka till på ert äventyr!

Camaret Sur Mer wrap up

2010-11-26T13:44:00.015+01:00

även om vi är i spanien sedan ett par dagar tillbaka vill jag visa hur det såg ut i camaret sur mer som vi lämnade i söndags, den 21 november. i vanlig ordning utforskade vi lämningar från andra världskriget. om någon undrar varför vi så ofta plöjer omkring i skyttevärnsgravar och frossar i krigsmemorabilia så beror det på att johan har en stark böjelse för det andra världskriget i synnerhet och av krigshistoria i största allmänhet. jag, jag tycker mest det är kul att fotografera betong mot vatten eller gräs eftersom det är fasligt vackert i min mening samt vandra omkring i naturen. och eftersom krigsbunkrar är gjorda av betong och finnes i naturen, får vi således ut något av dessa exkursioner båda två.

obs! klicka på bilden för att se den i större format.

statusrapport

2010-11-13T12:04:00.003+01:00

Det bara regnar och regnar. Det var flera dagar sedan vi såg torr mark ute på våra promenader. Minns inte ens när man kunde ge sig ut utan gummistövlar. Igår läste vi att Guernsey det här året hitintills haft 133 regndagar. 133! Det säger ganska mycket om vädret på den här väldigt utsatta och oskyddade ön i engelska kanalen.

Men vi ska inte hänga läpp ty regn är ju vatten och vatten är ju högst oumbärligt för den här resan.
Jag har egentligen inget nytt att berätta förutom att vi kanske kan komma iväg till Camaret i morgon söndag.

Guernsey pics

2010-11-11T14:20:00.007+01:00

johan jobbar med hemsidan. lägg märke till att hans lockar har fallit

det här ser vi när vi tittar ut genom fönstret

marinan nattetid

mina nya norska vänner

lilla fina wild rose, längst fram i raden av båtar

här ligger fiskebåtarna

tröskeln in till hamnen vid lågvatten

på guernsey har pubarna stil

på vårt stamfik med en gigantisk kopp kaffe

Lindas korvar

2010-11-06T16:32:00.006+01:00

När man är i hamn är det viktigt att ha det gött annars tenderar det att bli tråkigt, precis som i det vanliga livet. Man kan enkelt utse minst en sak varje dag som man kan bygga mening kring, analysera, undersöka, smaka eller känna på. Dagens guldkant är utsedd och det blev korvar. Det är i den prisklassen man får hålla sig när man är på långresa annars kan långresan snabbt förvandlas till kortresa. Dessutom känner jag mig lite hängig efter gårdagens sjösjuka så korv är vad jag maximalt orkar intressera mig för idag.

Linda McCartney (Pauls exfru) har en egen label som jag tyckte såg fin ut och jag köpte frysta vegetariska/veganvänliga korvar för cirka 30 kronor, ungefär samma pris som hemma. I sammanhanget bör nämnas att det knappt fanns några vegetariska saker alls i frysdisken så jag är glad att jag hittade denna.

... och så var vi tillbaka igen

2010-11-05T21:34:00.003+01:00

det blev bara en liten resa på 14 sjömil innan vi vände tillbaka igen till guernsey. lite tråkigt var det allt att behöva vända om men vi tyckte inte att det var roligt att segla (kryssa) ikväll och då ska man inte göra det heller. dessutom knäcktes fästet till autoiloten. ja, det blåste en hel del kan jag intyga. nåväl, nu får vi se hur vi gör istället.

godkväll.

vi drar nu

2010-11-05T12:25:00.003+01:00

först vill jag börja med att beklaga den uteblivna bildextran. vi hittade inga grottor. vi hittade istället ett café med monstruöst snabb internetuppkoppling, där häckade och hackade vi hela dagen och lämnade endast våra stolar för att hämta nya bakverk och varma drycker från baristan.

idag är det fredag och även om man aldrig ska lämna hamn en fredag är det just vad vi ska göra idag. hade vi inte varit så pressade att komma iväg mellan olika stormar så hade vi stannat men nu känner vi oss tvingade att komma iväg innan en storm drar in över Guernsey på måndag. storm blir det även dit vi ska. Camaret sur mer är hamnen som vi satsar på att komma till någon gång under lördagsnatten eller tidig söndag morgon. på söndag kväll drar det in en storm där så vi får se om vi stannar där eller kör till en mer skyddad hamn i närheten som t.ex. Brest.

vistelsen på guernsey har varit kanon även om jag nu känner hur mina franska nerver börja koka igen bara på tanken över att åter få komma dit. baguettabstinensen gör sig också gällande.

nu ska vi gå och handla ett förråd av energidryck till johan så att vi kan surra fast honom vid rorkulten och se till att vi kommer någon vart, trots motvind. jag vet att den här etappen kommer att bli den värsta hitintills. jag känner det på mig. så om jag håller johan med mackor och energidryck kanske jag inte behöver vara uppe i sittbrunnen när vågorna är flera meter höga, tänker jag.
jag är inte rädd men helt klart spänd inför den här etappen.

hörs när vi är framme. jag ska då berätta hur det verkligen var. tänk på oss så går det säkert bra!

I love engelsk, stabbig kolesterolfrukost

2010-11-03T15:33:00.002+01:00

ö(l)liv

2010-11-02T18:13:00.004+01:00

idag har vi åkt buss runt hela ön. för bara ett pund per person fick vi se i princip hela ön via kustvägen. det var väldigt vackert med dramatiska klippor och (vid tillfället) torrlagda bukter med en och annan båt som låg och väntade på att få vatten under kölen igen. tidvatten är en knäpp grej egentligen. som sjöfarare är man helt i händerna på vattnet. när det inte finns något får man stanna tills det kommer tillbaka. trappan upp från vår brygga står nästan helt vertikal när det är lågvatten. jag gjorde precis en ninjatur uppför den för att komma till faciliteterna.

idag har jag, förutom bussturen, köpt mig en osedvanligt fin klänning. den var tvungen att bli en del av min garderob och nu mår jag som en prinsessa. vi har också sett en film om irakkriget och ätit sojafärsgryta och druckit öl. vi ser nu redan fram emot att äta en stabbig pubfrukost i morgon och kanske vandra lite för att söka hitta någon spännande grotta. kameran ska med och bildextra blir det garanterat i morgon!

over and out from guernsey.

en kvalitativ studie i fransk bränslebrist

2010-10-27T13:26:00.001+02:00

Vi tog och hyrde en liten fransk bil i lördags. Tanken var att fylla upp våra dieseldunkar, storhandla mat samt köra till dagen D-stränderna, Omaha- och Utah beach.
Ingen har väl missat att det råder kaos i Frankrike med strejker och bränslebrist, inte minst vi eftersom vi befinner oss där. Jakten på diesel visade sig bli en riktig rysare, kantad av förnedring och förvecklingar, så som det ofta blir i Frankrike om man inte har tungan rätt i mun. Det här är del ett i rysaren.

Det började riktigt bra. På väg mot Omaha beach fick vi syn på en mack som faktiskt var öppen och det rådde full kommers . Folk handlade gas, bensin och diesel för fulla muggar och vi såg framför oss att det var här vi äntligen skulle lyckas med att fylla våra förråd (flera tidigare misslyckade försök låg bakom oss med stängda mackar, mackar som inte tog VISA och mackar med svindlande köer).

När det blir vår tur tankar vi glupskt 20 liter diesel (det råder ransonering så man får som mest tanka 20 liter åt gången) och kör sedan fram för att betala. I det lilla betalbåset sitter en osannolikt argsint kvinna som naturligtvis inte talar ett ord engelska. När hon har dragit Johans VISA-kort ett par gånger och det inte fungerar är hennes röstläge uppe i falsett. Hon fullkomligt vrålar åt oss att det inte går att slutföra betalningen. Vi börjar svettas och försöker metodiskt att tyda lösryckta franska glosor som kommer ur den vredgade människans mun. Det enda vi förstår är att det inte går att betala. Hon ber oss att köra åt sidan (handrörelsen verkar betyda det) och det gör vi.

Johan parkerar bilen och lämnar mig i den som en sorts deposition för den obetalda dieseln och sätter kurs mot ett varuhus i närheten för att ta ut kontanter. De spöregnar och Johan är blöt som en hund när han kommer tillbaka. Utan pengar. Det gick inte att ta ut. Johan ringer desperat sin mamma i Sverige som för över pengar på studs.

Samtidigt i betalbåset vrålar kvinnan att vi inte betalat och att hon ska ringa polisen. Jag ser hur hon lyfter luren och börjar telefonera. Väldigt fransk och uttrycksfull är hon, denna kvinna. Johan står ute i regnet, utanför båset och försöker att kommunicera att vi visst har pengar och visst vill betala men att något måste vara fel. Hon går då med på att dra kortet igen. Jag ser från bilen hur hon sedan kastar på luren. Nästan besviken över att hon inte fick kalla dit franska främlingslegionen och bura in oss på en enslig klippö med råttor som cellkamrater.

Det har fungerat. Transaktionen gick igenom och vi är nu lättade ägare till en dunk fransk ransoneringsdiesel. Nu är det bara tre dunkar kvar att tanka plus den fasta tanken i båten. Det ska bli ett nöje.

fruktansvärt roligt i cherbourg

2010-10-27T12:03:00.009+02:00

i paris besöker man la tour eiffel. i pisa, det lutande tornet. i london spanar man in big ben. och i cherbourg ... i cherbourg är det le redoutable som gäller, den fruktade u-båten från kalla krigets dagar, vars namn också betyder den fruktansvärda.
u-båten som byggdes här i cherbourg (djuphamn) lanserades 1971 och står nu på museet cité de la mer, precis här bredvid marinan vi ligger i. som alltid när man ska gå på museum måste man göra sig fin. jag valde en prickig rosett till håret och hallonfärgat läppstift dagen till ära.
som en liten bonus efter u-båtstittandet fick man på samma biljett gå på akvarium. tro det eller ej men där klappade vi hajar. på grund av alltför hög adrenalinhalt i blodet eller avsaknaden av blixt, vad vet jag, blev bilden inte skarp. men att det är en haj som simmar förbi, det ser man!

tyska bunkrar och vykortsvy i dieppe

2010-10-22T09:55:00.009+02:00

vi tog en tur upp på klipporna i dieppe. på klipporna där mången tysk har legat och skjutit ut mot vattnet. spåren är många från andra världskrigets mörka dagar och man kan faktiskt nästan se framför sig hur det kan ha gått till när man befinner sig vid bunkrarna. utsikten tar andan ur en och färgerna just denna dag var mjuka och fina med lite lätt dis över kusten. helt perfekt med andra ord. förutom vandringen kollade vi in finurliga och koola hus.

malmöpunkband föremål för franska kustbevakningen

2010-10-19T11:40:00.005+02:00

tidigt, tidigt i söndags begav vi oss mot staden dieppe. det var perfekt segling. lagom vind och lugn sjö. vi hade varit på väg i ungefär en timme när vi ser en stor båt närma sig i rask takt. vi håller koll på den och identifierar den som en kustbevakningsbåt. vi skojar lite om att de kommer lagom till kaffet och till kakan jag har i ugnen. mycket riktigt. det tänker komma. en ribbåt sjösätts och är på väg mot oss i rasande fart. vi måste hitta båtpapperna, utbrister johan. jag rusar ner i båten och letar men hittar dem inte. går upp igen, precis lagom till att tre killar bordar båten. en av dem, ledaren, pratar engelska och är rätt munter. de andra är sparsamma med både ord och leenden. alla bär revolver.

de sätter sig ner i sittbrunnen med oss och börjar ställa frågor om vart vi är på väg, var vi varit tidigare, hur mycket pengar vi har varför vi gör en sådan här resa, vad vi jobbar med och varför båten inte har något namn ... och så vidare. det hela tar väl en halvtimme och som tur är har johan hittat båtpärmen med alla viktiga papper under tiden.

när utfrågningen är klar är det dags för genomgång av båten. merde! jag som stuvat allt så bra och genomtänkt, tänker jag. väl nere i båten får johan visa chefen runt. de går genom lådor och lyfter på madrasser och hela tiden tänker jag på mjölet som inte fick plats i köket utan fick läggas i elektroniklådan. elektronik ... och mjöl. de kommer att tro att det är något annat än mjöl, tänker jag. bäst att berätta om mjölet innan de hittar mina tupperwareburkar. jag berättar med svårighet och de bryr sig inte. konstigt. på väg bort till min väska ramlar ledaren in i vårt salongsbord och knäcker det. tack liksom. han har siktet inställt på min fjällrävenväska. i den har jag tio tamponger, en kamera och min filofax.

- whaat iis thiis, utrbryter ledaren och tittar förbryllat på min filofax. hans röst låter allvarlig. det är klistermärket utanpå som fångat hans intresse. det föreställer ett rakblad med texten suicide syndicate, vår vän mattias band. johan fattar sig och svarar.
- aaa, it´s a swedish band, hm.

ledaren muttarar något och bläddrar länge i min filofax. han tar ut tidningsurklipp, tittar på mina noteringar och frågar vad ordet söndag betyder. vi är vid det här laget rätt spända båda två och tanken på att suicide syndicate skulle kunna vara namnet på ett terrornätverk, känns ju inte helt omöjlig ur kustbevakningens perspektiv.

efter en stund är de klara. de tackar och åker sin väg. vi pustar ut och tar ut kakan ur ugnen. den är perfekt bakad. dessutom har vi inte förlorat någon tid. under hela "tillslaget" har vi nämligen seglat. och det snabbt.

vardagsliv i boulogne-sur-mer

2010-10-16T19:00:00.003+02:00

ligger i hamn i boulogne-sur-mer som är en rejält gammal stad. bland annat var den en viktig hamnstad i romarriket. med sin strategiska placering funderade den bas för invasionen av britterna.

nästan var man än går i staden kan man känna historiens vingslag. igår promenerade vi i den gamla delen av staden och såg en av de mest imponerande kyrkorna, som mest såg ut som en magnifik katedral, basilica of notre dame de boulogne.

fick inga riktigt bra bilder som vi kan visa men vi var båda väldigt betagna av interiören.

idag har vi ätit crepes och druckit öl vid stranden samt promenerat omkring lite planlöst. hittade ett übertacky köpcentra i vilket vi roade oss med att hitta den ena skon fulare än den andra. till kvällsmat på båten blev det baguette med fransk ost, oliver, friterad aubergine och en flaska rödvin, som för övrigt gick loss för ynka 13 riksdaler.

alldeles nyss blev vi nästan rammade av en fransk sunkbåt med trevlig fast ack så orutinerad besättning. precis när den skrapade vår sida for johan upp från soffan, hoppade upp på däck och hjälpte dem sedan till en båtplats långt bort från oss (bra!). jag vill inte ha skrovet förstört än. jag minns fortfarande hur mycket vi slet med det, läs hela sommaren 2009.

nu ska vi se en film och dricka upp den prisvärda vinaren (pappa, du hade förmodligen ratat skiten men vi tyckte det var gott i alla fall). i morgon sticker vi tidigt mot dieppe. en resa på cirka en dag beroende på hur mycket det kommer att blåsa.

skepp o hoj.

tre oumbärliga saker

2010-10-12T14:04:00.005+02:00

på vlieland fick jag en uppenbarelse. om jag skulle bli strandsatt någonstans skulle de här sakerna göra det för mig.
detta baserar jag på min hitintills korta men extremt intensiva karriär som sjöfarare, som visat att just dessa grejer är mycket användbara.

silvertejp - ingen förklaring behövs egentligen men jag frågar mig vad som inte kan tejpas med silvertejp. jag tror man skulle kunna sammanfoga husväggar med silvertejp.

dubbelvla - en utomjordiskt god historia som bjuds i tetra. jag vet inte om det är frukost eller mellanmål men det smakar som chokladpudding fast tusen gånger godare. finns det dubbelvla i närheten kommer inte jag att försmäkta i alla fall!

våtservetter - tja, det är bra att ha när man inte kan tvätta sig enligt västeuropeisk standard.

vlieland

2010-10-12T13:45:00.007+02:00

vi nådde holland den 7 oktober. närmare bestämt vlieland, som är en ö i gruppen frisiska öarna.
ön är mycket vacker och att turismen är främsta näringen är inte svårt att förstå.
allting är väldigt smakfullt och genomtänkt och så klart dyrt därtill. hamnavgiften gjorde en krater i vår plånbok och vi mådde lite illa för att så mycket pengar försvann här.

vi stannade på ön till den 9 oktober. mestadels för att vila upp oss efter den långa etappen från cuxhaven. på väg till vlieland såg jag en säl. det var ett magiskt ögonblick. ja ett ögonblick i ordets rätta bemärkelse. sälen stirrade mig stint i ögonen och sedan dök han. när han kom upp igen hade vi ögonkontakt en gång till och när han dök och inte kom tillbaka igen fällde jag en tår.
jag vet inte varför men jag tror att det var för att jag aldrig tidigare haft ögonkontakt med en säl. det var fint helt enkelt.

vi lämnade vileland den 9 oktober och gick mot blankenberg i belgien. en resa på cirka 28 timmar.

cykelfrenesi cuxhaven

2010-10-12T13:33:00.007+02:00

vi kom fram till cuxhaven efter cirka fyra timmars färd för motor på elbe. det var rejält strömt vid inloppet till hamnen så vi fick satsa i helt fel riktning för att överhuvudtaget komma in i det smala språnget.

marinan i cuxhaven är flådig. det råder total automatik över hela hamnen. varje steg du tar måste betalas via en myntautomat. allt är reglerat i den förbannade automaten. man kan inte ens rusa på toaletten lite spontant utan att behöva kvittera ut ett kort och betala en hel förmögenhet för att få lov att röra sig i området. det enda som är gratis i marinan är lånecyklarna. och de såg vi till att utnyttja! vi tog cyklarna till staden på kvällen och såg oss omkring. det var hemskt pittoreskt på sina ställen med små gulliga hus och mycket snickarglädje.

brunsbüttel i mitt hjärta

2010-10-12T13:06:00.004+02:00

när vi kom till brunsbüttel den 3 oktober hade vi en viktig uppgift att lösa; motorn.
vi fick tag i en volvo pentasnubbe på andra sidan kanalen. han kom direkt och när han gick fungerade motorn som en klocka.

i brunsbüttel stannade vi tillräckligt länge för att verkligen uppskatta den lilla fula staden. jag fick som vanligt hjärtsnörp som jag alltid får när jag hittar något som är okoolt och samtidigt så innerligt. brunsbüttel är en bra stad. även om det inte finns internet (det finns det säkert men inget uppenbarade sig för oss) och även om alla har väldigt omoderna kläder och glor på en som vore man en marsmänniska. vi besökte en helt fantastisk pub. den var inrymd i ett hotell som säkert inte haft en gäst på tre år. där fick vi öl och sega salta pinnar och vi fick även hjälp av föreståndarinnan som var grym på engelska trots att hon var hundra år och hade någon form av syndrom som gjorde henne snedställd. helt fantastiskt.

innan vi skulle lämna b-büttel behövde vi fylla våra dieseldunkar inför färden för motor till cuxhaven. det var inte det lättaste så i vår desperata jakt på en mack måste vi ha sett så infernaliskt förtvivlade ut att en gubbe på torget kände sig tvungen att förbarma sig över oss. han körde oss således till macken i sin stora buss som han brukade åka runt i europa med på somrarna. hans engelska var ytterst begränsad så vi pratade mest i adjektiv; nice, good, perfect, big, long ...

vi lämnade staden den 5 oktober.

an der kanal

2010-10-12T12:03:00.008+02:00

den 2 oktober började vi vår färd på kielkanalen. det var en upplevelse som heter duga!
tunga industrier, enorma tankers, diverse kraftverk och spannmålskaserner avlöste varandra längs den cirka 10 mil långa "vägen". här fick sig industriromantikern sannerligen sitt. och det är en underdrift.

vi övernattade vid en brygga då motorn kärvade. den stannade helt faktiskt. men allt gick hur bra som helst och vi lade till utan svårigheter med hjälp utav en paddel och en stor portion tillförsikt.

längs kanalen finns runt tio bryggor som man kan lägga till vid om man inte hinner hela vägen fram. det är nämligen inte tillåtet att färdas på kanalen efter mörkrets inbrott. och gratis är det. fast det var inte gratis att slussa in, 12 euro kostade det och slussmeistern var dessutom stöddig mot mig. när jag räckte fram en tjuga frågade han vad jag ville göra med den. jag svarade att jag vill åka på hans kanal. då sa han motvilligt okej och så fick jag det.

bitterljuva avsked

2010-10-11T13:27:00.008+02:00

jag tänkte rida på den fantastiska belgiska internetvågen, vilket betyder att ni kommer att få erfara en fullkomligt hänsynslös bloggattack. jag börjar från början. eller ja, med innan vi lämnade hamn, närmare bestämt dagen innan.och om uppkopplingen fortsätter att hålla i sig så blir det en uppsamlign från alla de ställen vi varit på fram till nu.

det var några avsked som skulle tas. jobbigast var att säga hejdå till mormor och morfar eftersom jag vet att de oroar sig så men också för att de inte har möjligheten att resa och hälsa på eller att följa oss på internet. men jag är tämligen säker på att min flinka och uppfinningsrika mamma löser det på något sätt, eller hur mamma?
jag vill bara säga till mormor och morfar att kjell uppskattar seglingen väldigt mycket. men han är inte till så stor hjälp för han sitter mest och dricker öl. det har vi bildbevis på. det kommer senare.

det där med att säga hejdå är knepigt. ofta säger man ju hejdå till någon för att man är på väg dit man vill och strävat efter att komma. det vill säga man känner två ganska motsägelsefulla känslor på samma gång; förväntan och sorg. i alla fall jag upplevde detta mycket starkt och för mig var det en helt ny känsla.

men vi hade lite roligt också innan vi åkte. det här är några bilder från kvällen med vännerna.

hej fran brunsbüttel!

2010-10-05T11:08:00.002+02:00

snart lämnar vi hamn i brunsbüttel där vi varit i tva dagar. tüvarr har inte sträckan bjudit mücket internetanslutningar och det har skriver jag fran turistbürans surfdator. vi stür mot cuxhaven idag. en sträcka pa cirka tva till tre timmar för motor. vi hoppas att motorn ar med oss idag men det ska nog inte vara nagra problem nu när den blivit servad.

sa snart vi har kommit till en hamn med internet kommer vi att lagga upp lank till spoten sa att ni kan följa oss pa kartan.

hejda!

statusrapport etapp ett

2010-09-29T17:37:00.003+02:00

resan till skanör gick bra. mitt livs längsta seglingsetapp känns precis som den ska, så här i efterhand i alla fall, trots jobbigt väder och lite småincidenter. jag kan säga som så att jag använde hela mitt register av känslor på den nästan sex timmar långa färden. johan hade således en del att stå i, såväl båtrelaterat som linarealterat. det är tur att vi tycker om varandra så fasligt!

nu är vi i alla fall i skanör. i dagarna tre har vi blivit kungligt omhändertagna av johans moster yvonne som lånat ut sängar och bilar samt hjälpt oss med en rad olika praktikaliteter. tack yvonne! och tack alla föräldrarna för fin support, matleveranser och transport av överflödiga mojänger från båten.

i morgon bär det iväg mot kiel. vädret verkar bli okej och vi är färdigstuvade (så gott det går just nu).
här kommer vi kiel!

stress

2010-09-23T18:38:00.002+02:00

idag är det bara tre dagar kvar.

stress.

så jag skriver när jag har mer tid. och mer att berätta.

varm värme

2010-09-16T07:06:00.007+02:00

vi har bland annat fått toalett och värmesystem på plats i båten. värmesystemet är kanon. var lite oroliga att det inte skulle fungera eftersom det legat nerpackat i en låda i tre år. men värme kommer det så allt verkar vara i sin ordning. ljudet är väldigt mysigt och värmen från apparaten är varm och skön. även radarn är på plats. johan har byggt ett stativ som visserligen svajar men som verkar sitta bra.
ikväll ska vi installera stereon och fortsätta isolera väggarna (det tar aldrig slut)!

tack

2010-09-14T10:12:00.003+02:00

hej igen bloggen och hej (alla?) läsare! jag har inte haft tid att skriva. men det tror jag har framgått i mina senaste inlägg.

tiden har gått. ja, det gör den ju egentligen hela tiden så att säga men den har gått extremt snabbt på sistone och jag får stundtals för mig att tid inte är något pålitligt och verkligen inte att räkna med som bundsförvant i ett stort projekt som det här.

idag återstår det 13 dagar till resan börjar. vi ser fram emot vår stundande och nya framtid väldigt mycket, både Johan och jag. mer än så kan vi inte säga för mer än så vet vi inte. vi vet inte om det blir bra. vi vet inte om det blir roligt. och vi vet inte om vi kommer att trivas. men varför gör ni det då, kanske du tänker. jo, varför inte?

om allt är möjligt och om vi kan bli lyckliga så vill vi ta reda på hur. vi upplever redan nu till hälften fullbordad lycka. det är svårt att beskriva men det handlar om tillfredsställelsen i att chansa och inte frukta det obekanta. för mig kommer den här resan handla om att lära i början. det gillar jag. jag är van vid att vara ny i en situation och har inga problem med det. snarare tvärtom, jag söker det. för johan kommer det att handla om att lära ut i början och att få vatten under kölen igen - detta vatten som han älskar så mycket.

de närmaste 13 dagarna kommer att kantas av inköp, administrativa förberedelser, meckande, byggande och kopplande. det är våldsamt hektiskt på slutspurten men vår längtan gör att vi orkar. och allas stöd såklart. tack alla ni som bryr er, tror på oss och bidrar på olika sätt! det betyder jättemycket och vi är så tacksamma.

det här är vad vi gör

2010-09-02T06:45:00.000+02:00

förberedelsefrenesi

2010-08-29T18:29:00.003+02:00

ungarna på loftet (det är vi) har mycket att stå i!

nu är det exakt en månad kvar innan avresa och det är inte på något sätt optimalt att vi inte hunnit prova båten och trimma in alla nya saker. men det kunde varit mycket värre. än finns det inget som kan få oss att ändra avseglingsdatum. det skulle vara ett haveri men något sådant har vi inte drabbats av. så vi kör på ursprunglig plan. och jobbar så att det stänker om det, varje kväll och varje helg fram tills vi åker.

vi vill gärna hinna segla ett par gånger innan den 27 september men vi kan redan nu konstatera att det bara blir just ett par gånger. trist men jag är övertygad om att det kommer att gå bra ändå.

egentligen har vi för många järn i elden för att skriva om alla. det här är vad vi funderat på/gjort idag

* fikat med mina föräldrar! roligt att träffa mamma och pappa mitt i allt stök med förberedeleserna
* 12 millimeters nedgångslucka i lexan - johan håller på att installera. vi funderar på vilket lås vi ska ha. ett bra tänker jag!
* isolering av alla ytor mot vattnet, skrovsidor - jag är klar med förpiken och "hallen" och ska nu börja med kök och salong.
* tätning av ALLA hål. stora som små, så att båten ska vara torr när vi åker. nya hål dyker upp varje dag. jag tycker inte om det.
* johan säljer en massa båtgrejer och annat på tradera som vi inte har plats till. det går faktiskt jättebra och kulorna rullar in.
* vi går genom hydrovane-vindrodret för att se vad som behöver köpas i reservdelsväg.
* namn på båten. wild rose måste ju ha ett namn snart! på sidan ska det sitta. vi ska beställa dekaler ikväll.
* vi har köpt fint grått tyg som ska vara skyddstyg till storseglet. jag funderat på utseende och funktion. har nästan bestämt.

hav och en båt i behov av kärlek

2010-08-26T10:33:00.000+02:00

hittade även lite fina saker i hamnen som jag vill dela med mig av.

i väntan på sötebrödsdagar

2010-08-26T10:10:00.000+02:00

det har i princip varit omöjligt att jobba på båten sedan ett par dagar tillbaka.
med en vind på 22 meter/sekund och brustna ryckdämpare, flyttade sig båten ett par meter ut från bryggan och gjorde det omöjligt att gå ombord. jag ägnade mig istället åt måleriarbete i verkstaden i väntan på bättre tider. jag älskar verkstaden för där finns mycket fint att titta på. se själv.

fortfarande i exil

2010-08-24T11:17:00.000+02:00

... men det är inte så illa som det låter. i alla fall inte med oss eftersom vi sover på ett torrt och varmt ställe under tiden vi gör wild rose beboelig igen (tack johans föräldrar!).

med båten är det värre så vi fortsätter att släcka bränderna den här veckan. det lilla som är positivt just nu är båtsofforna hinner levereras innan avfärd och att vi hittat en massa saker i vårt förråd som vi kan sälja på tradera.

i övrigt är det mest svordomar och ösregn just nu.

båtmeckare i exil

2010-08-19T07:53:00.001+02:00

den senaste tidens oväder med skyfall har orsakat oss en del huvudbry. det regnar in från masten och vi har problem med fukt i förpiken som jag redan skrivit om.

den här veckan satsar vi på att beta av alla problem så att vi kan flytta tillbaka till båten i helgen. nu är vi inneboende hos johans föräldrar i barsebäck.

igår limmade jag en fjärdel av isoleringen som ska upp på skrovväggarna i förpiken. ikväll satsar jag på att ta resten. johan ordnade med motor och tillhörande mätinstrument. regnet jagade oss hela tiden och det var ganska lätt att hålla sig för skratt. även kontaktlimmet gjorde sitt för att skada oss med sin monstruösa odör.

men ... nya tag nu! japp.

problem utan dess like

2010-08-17T09:10:00.001+02:00

mja, jag vet inte men jag hoppas att vi har läget under kontroll. det är alltid svårt att säga helt säkert. och ju mer man tror att man ha kontroll desto mer ökar risken för haveri. en sak som till synes är enkel att utföra kan mycket snabbt förvandlas till ett problem utan dess like. ja utan dess like gäller nästan alltid på båten. vanliga naturlagar är satta ur spel och vi jobbar mot murphy på många olika plan. men än har vi inte kastat in och med bara sex veckor kvar vore det befängt att ens tänka på att ge upp.

tillvaron den senaste tiden har guldkantats av det här

- ny raymarineplotter som gillar att låsa sig hela tiden. johan lyckas kicka igång den efter många om och men
- en veckas idogt arbete med att synka logg, djupmätare och vattentemperatur. givaren vi köpt på ebay för inga pengar alls visade sig kosta lite mer då vi fick köpa ny kontakt som senare visade sig vara ett onödigt inköp ...
- fuktinvasion i våra madrasser som nu gör att vi inte kan sova i båten utan måste svartmögelsanera, måla och isolera hela förpiken vilket tar mig ungefär en vecka
- regndroppar letade under skyfallen sig in på många ställen i båten. tack ändå till regnet som visat oss var det läckte. nu läcker det inte längre!
- lagunen vill ha flera tusen kronor för att vi vill lyfta upp båten ytterst snabbt för att bottenmåla den innan avresa. nu struntar vi i det och lyfter upp den på kanarieöarna istället
- vi har alldeles för många pinaler och verktyg i båten just nu. det vi ofta lägger mest tid på är att leta efter saker vi behöver

en hyllning till mitt gym

2010-08-11T14:10:00.003+02:00

det är här jag tränar för att bli så stark jag bara kan inför resan. nautilus, aq-va-kul har bokstavligt talat format mig sedan jag traskade dit på rädda och taniga ben första gången. det är en kärlekshistoria. och en historia om att vinna över lusten som annars så gärna styr mig. nu när jag kommit över till "den andra sidan" kan jag säga det jag aldrig trodde jag skulle komma att säga: det är skönt att träna.

men för att återknyta till mitt gym. jag vill bara säga tack eftersom det börjar lida mot sitt slut. tiden på mitt gym har förlöpt först extremt långsamt, sedan enligt sedvanlig tideräkning. jag kommer att sakna min numera orubbliga morgonprocedur. den som ser ut så här

- vakna lite för sent
- rusa upp och packa alla mina väskor (alarmerande kissnödig - kan det vara specifikt för båtboende?)
- lång biltur från hamnen in till stan, till mitt gym
- dra kortet, passera genom dörren och på väg ner genom det tjugo meter långa omklädningsrummet läsa samtliga skyltar om att ta av skorna, inte ta med mat in, utrymningsplanen, snatterivarningen, glöm inte ditt hängelåsskylten ... ja och så vidare
- säga hej till intstruktören i receptionen
- fylla på vattenflaskan och samtidigt tänka att vattnet i källarkranen luktar lite konstigt
- säga hej till alla spensliga farbröder som varit där sedan 07:00 sharp
- träna

... och så samma rutin morgonen därpå. jag vill bara tacka för det och klargöra att jag tyckt om den här tiden.

varde ljus

2010-08-05T11:23:00.004+02:00

projekt stegen

trä

sovhålet

utan blixt och med dålig belysning (läs en lampa) i båten kan det ändå se rätt trevligt ut. faktum är att vårt sovhål som vi kallar det minimala utrymmet där vi sover framme i förpiken, aldrig har sett så varmt och inbjudande ut som på bilden.
i övrigt fortsätter jag med att olja in golv, fixa stegen (hör jag jubel?) och måla i småutrymmen medan johan sliter med installation av navigationsinstrument och elen till dessa. flitens lampa lyser till sen kväll på wild rose och om ett litet tag kanske det finns fler än en lampa i skutan.

sojakorv göder marken

2010-08-04T14:53:00.001+02:00

vi har nu monterat den andra rullen och det gick en hel del lättare än när vi gjorde det första gången. en annan viktig sak är att det nu växer omöjligt många prästkragar på vår grillspot. har antagligen tappat ett par (soja)korvar på marken som gett myllan prästkragspotential.

måndag på båten

2010-08-03T09:54:00.006+02:00

jag målade hallen och johan installerade navigationsinstrument alltmedan båtgrannens hund sov.

ett trevligt inlägg om mat

2010-08-02T14:02:00.002+02:00

ett inlägg till på ämnet mat sedan får det vara nog på ett tag.
min bror gör den godaste grytan någonsin. den ska vara med här av två anledningar. jag kommer att glömma receptet hemma när jag åker så genom att posta det här har jag det med mig var jag än befinner mig i världen. och den andra anledningen är att ni måste prova grytan själv!

pontus bästa gryta
ett knippe broccoli
en röd och en grön paprika
två gula lökar
en burk kikärtor (vägrar skriva kikärter)
en burk durumvete
tre bananer
några deciliter matlagningsdrädde
ett par till alldeles för många skedar jordnötssmör
en citron
curry, cayennepeppar, chili, salt och peppar

koka i kastrull till en smaskig röra som räcker i flera dagar om du får ha den i fred.

nåtning, list, knap och mås

2010-07-29T13:06:00.000+02:00

järpar, torsk och mustaschhår

2010-07-27T10:23:00.003+02:00

vi pratade om mat igår, johan och jag. om hur vi förhåller oss till mat i olika situationer. vi kom fram till att det är viktigt att vara öppen när man är ute och reser. och att det ska bli skitkul att prova häftiga rätter och smaker man inte visste fanns. och att man måste försöka jobba bort sin svenska flug- och bakterienoja för att kunna äta och må gott.

diskussionen fick mig att tänka på mina djupaste mattrauman från barndomen. extremt komiska idag men svåra när det begav sig.

jag presenterar - tre trauman;

1, jag har hungrat i en vecka i turisthelvetet las palmas när jag till slut inser att jag nog måste äta. får in en tallrik pasta som jag efter utvärdering bedömer kan gå ner och upptäcker ett långt hårstrå på fatet. det finns inget annat att göra än säga nej till det och istället beställa in en capuccino. en varm dryck kan ju inte vara snuskig, eller? jag får så den efterlängtade capuccinon i min hand, betraktar skummet och ska precis dricka när jag ser det. ett majestätiskt mustaschhår pryder toppen. jag fick inget i mig den kvällen utan åt nog nio bullar på flyget hem istället.

2, min tionde födelsedag firas i italien med familjen. vi besöker en flott restaurang i marinan och allt är väldigt italienskt. pappa frågar vad jag vill äta och eftersom jag tagit en pizzaöverdos efter en hel vecka i landet, säger jag att jag vill ha torsk. pappa säger att det kan ordnas. jag litar på min pappa. han är en trovärdig man. dessutom är han expert på fiskar. in kommer små friterade cirklar som inte alls smakar torsk. såklart frågar jag vad det är. TORSK säger min far. det är torsk mitt barn, ät nu. så jag äter. det är inte precis gott men eftersom jag vet att jag brukar gillar torsk äter jag mycket, vanan trogen.
när det inte är min födelsedag längre får jag veta att det var bläckfisk jag åt.
jag som aldrig hade tänkt äta bläckfisk.

3, vi var tvungna att äta upp hela portionen när vi gick i lågstadiet. jag hade därför utformat en teknik för att (i glaset) gömma undan allehanda biffar och järpar så att det skulle gå smidigt att slänga allt köttavfall utan att bli upptäckt. just den här dagen var mattanten extra sträng. hon kontrollerade alla som slängde något i soporna. trumpen insåg jag att jag var tvungen att ändra strategi och ta med mig köttet ut från lokalen. inga fickor i byxorna, ajdå. ingen känguruficka i tröjan eller väska för den delen, skit! således placerade jag järpen i munnen och gick ner och tog min väska, väntade på bussen, åkte buss i tio minuter, steg av bussen, promenerade hem - fortfarande med hjärpen i munnen ... och det var inte förrän jag såg vår soptunna som jag kunde befria mig från denna galenskap. så var det med den järpen.

om jag utvecklar

2010-07-21T11:06:00.001+02:00

om jag utvecklar mitt förra inlägg så ser det som ligger på rullen ut så här.

full rulle

2010-07-19T13:16:00.002+02:00

vi har nu formulerat ett mentalt datum för avsegling. det innbär att vårt projekt går in i en mer seriös fas och kräver om möjligt, än mer av oss.
ett segel har vi fått på by the way och det passade fint. det syns på rullen längst fram. full rulle alltså!

arla morgon

2010-07-13T10:58:00.001+02:00

tidigt i lördags morse innan vi började slava på båten gick jag en lång runda i klagshamn och upptäckte hur fin omgivningen egentligen är. för man ser varken sniglar eller grafitti när man skyndar till jobbet. denna morgon hittade jag några riktigt fina saker där och i samma stund jag säger det inser jag att jag låter som turistbyrån och det är inte alls min mening. det jag vill ha sagt är egentligen bara att livet känns längst på morgonen.

utan minsta lilla åverkan

2010-07-07T15:16:00.000+02:00

det är svårt att föreställa sig hur det känns att vara förälder när man inte själv är det. det svåra är inte att gissa sig till hur man ska göra med praktikaliteterna eller att hela tiden se till barnets bästa.

nej utan jag tänker på oron och ängsligheten för att något farligt ska hända barnet. det närmaste jag tror mig komma här är nog om jag köpt något fint som jag vill ska hålla länge utan minsta lilla åverkan. jag inser naturligtivs att det är en dålig och helt omöjlig liknelse men det är det enda jag kan relatera till.

vårt barn "utan minsta lilla åverkan" är nog vad mina föräldrar tänker och hoppas i samband med den resa jag ska göra. flera gånger har vi talat om farorna. speciellt min far betonar dem så fort tillfälle ges. flera gånger har jag tappat tålamodet och tänkt att vi snöar in på oväsentligheter eftersom jag är fullt medvetenom farorna själv och ändå vill göra den här resan. det borde väl räcka som information åt ett par föräldrar?

så fel jag har. så medveten jag är. så svårt det är.

ett räcke gör så mycket

2010-07-07T09:49:00.001+02:00

fler och fler kommer och besöker oss på båten. kan det ha att göra med att vi nu har mantåg (staket) och ett rejält räcke att hålla sig i?

jag är tillsammans med världen

2010-07-02T21:45:00.003+02:00

jag säger det redan nu. det här inlägget kommer inte att revolutionera men jag känner för att skriva några rader ändå. ibland får man helt enkelt bara tillåta sig att slentrianblogga på samma sätt som man ringer en vän och pratar om att man tvättat eller köpt ny ögonskugga. det är ju så skönt att få banaliteterna ur sig.

just nu ligger jag på sniskan i förpiken och blickar bak i båten. det ser rätt fint ut i köket. köket som jag skapat med mina bara händer är det bästa rummet just nu. där finns mat och öl och fina tallrikar med blommor på.

sedan har vi salongen. där har jag helt förlorat kontrollen över verktyg, kläder, ouppackad utrustning och allehanda mojänger som väntar på installation. det gnager mig att man inte kan hänga i salongen eftersom det vore trevligt att kunna hänga på fler ställen än på bryggan och i sängen. well, det kommer längre fram.

från takluckan i förpiken ser jag himlen och en massa fåglar. det är trevligt med fåglar men måsar gillar jag inte. de bästa fåglarna är svanar. att kunna se himlen hela tiden är förlösande. man känner att man är tillsammans med världen inte att världen är där utanför som det kan kännas annars.

picture this

2010-06-28T13:12:00.001+02:00

typiskt landsortsfotbollsklubbsomklädningsrum. tät vattenånga från duschrummet. kläder i en slarvig hög på den låga furubänken. pastellfärgad handduk hängande på kroken ovanför. vattenånga som letar sig ut från duschrummet. en naken människokropp som tittar åt mitt håll. oroligt. ryckigt stirrar den på mig medan jag balanserar på tröskeln och försöker urskilja vilket kön människan framför mig har. ångan gör det svårt, nästintill omöjligt. jag har inte mina glasögon. därför stirrar jag framför mig. försöker skönja konturer. tittar lite till. jag står där tillräckligt länge för att hinna uppfatta en känsla av skam. men den är inte min den här gången. hans. den duschande personen är en han.
jag står och tittar på en naken man. vattenångan skingrar sig. jag ser det nu. han har sett mig hela tiden. jag har tittat mot honom länge. men han vet inte att det är först nu jag verkligen ser att han är en man.

skylten på dörren anger DAMER.

jag hör mig själv säga många dumma saker. bland annat att jag aldrig varit där förut.
hans svar lyder;

- det har jag. jag är alltid här.
sedan säger han förlåt innan han går.

det har tagit skruv - del två

2010-06-21T21:21:00.002+02:00

idag inhandlade vi skruvar och muttrar för 300 danska kronor. visserligen fick vi lite mer för pengarna än sist (24 stycken) men jag kan återigen konstatera att det är en dyr sysselsättning det här med båtar.

en bra sak är att johan upptäckt en ny båttillbehörsbutik i köpenhamn, hellers. jag har inte haft nöjet att komma dit än men ser fram emot ett besök i sommar. förutom acceptabla priser, växelkursen till trots, ska servicen vara exemplarisk.

det är ont om bra båttillbehörsbutiker och för en som är van att välja och vraka bland kläd- och heminredningsbutiker är utbudet nära nog torftigt när det gäller båturustntning. de butiker som finns är antingen hutlöst dyra eller ligger en bra bit från malmö.

eufori

2010-06-13T16:46:00.002+02:00

det går framåt med båten och det känns storslaget. vi kopplade in kylen igår så nu känns köket äntligen funktionellt. även gasolen kopplades in till spisen. woho!

trots att regnet hänger i luften mest hela tiden får vi saker gjorda. det tackar vi helgen för. två hela dagar att ägna åt hårt båtjobbande är grejen. synd att det inte finns lediga dagar oftare.

summering av helgen = eufori över framstegen

det har tagit skruv

2010-06-11T23:53:00.005+02:00

73,60 riksdaler för dessa. det är dyrt det. det hade varit okej om det endast var rostfria skruvar som var överprisade men så är det inte - nej alla båtrelaterade prylar har en benägenhet att kosta sjukt mycket mer än vad de är värda.

det var fint väder

2010-06-10T15:45:00.007+02:00

och vi fick gjort en del i helgen.
Förutom det vi avverkade på båten (mattläggning) hade vi en massa sociala aktiviteter på agendan, såsom annandag jul (ja, förut hade vi träffen den 26 dec och vi har inte vant oss vid att träffas på sommaren) med min släkt, middagsföreläsning hos johans seglingsmentor samt en avskedsfika för två kära vänner som snart kastar loss och drar med båten mot barcelona.
jag tvingade oss att grilla en kväll också. allting var hur bra som helst!

drömmar om sofflocket

2010-06-04T08:50:00.001+02:00

arbetet med att limma däcksmatta går sakta framåt. hälften är snart på plats och det ser fruktansvärt bra ut. det görs inte fullt så snabbt som vi hade önskat men vi får vara nöjda med takten ändå tycker jag.

parallellt med däcksarbetet rattar vi också lite inredning. i veckan köpte vi gasol till spisen och tog beslut om sofforna. egentligen var det meningen att vi skulle knåpa ihop dynor till sofforna för egen (sy)maskin men i ljuset av alla andra mastodontprojekt vi har tillsammans med en portion mogen realism, kom vi fram till att någon annan ska anlitas för arbetet.

nu när vi klubbat det beslutet ser jag mig själv liggandes på sofflocket med ett halmstrå i munnen tänkandes vulgära life-is-good-tankar. det är nästan som en feberdröm.

det är som det är och förblir så tills det ändras

2010-06-01T16:08:00.002+02:00

det där med väder är något man kan konversera om och spekulera i till oändlighet. när en pinsam situation uppstår brukar jag alltid prata lite väder. det är en harmlös inledning på ett ibland nödvändigt kallprat.

men det är först när man lever nära naturen som man verkligen börjar bry sig på allvar om vädret. på den tiden man hade lya i stan var regnet mest en ovälkommen hälsning från moder natur som störde mig på väg till affären eller bion.

sedan vi flyttat till båten har vikten av bra väder blivit nästan monumental för att kunna få till stånd dagens göromål. och vädret kan sannerligen stjälpa en i sina planer, var så säker. det blir liksom aldrig lika bra när det droppar, plaskar och gungar.

detta konstaterande till trots känner jag ändå att vädret inte är så mycket att orda om. det är som det är och förblir så tills det ändras, helt enkelt. om man inte behöver kallprata förstås.

börjar förstå magnituden av longituden

2010-05-28T16:17:00.002+02:00

det har varit många -tuder på sistone och successivt börjar det gå upp för mig hur långt vi egentligen ska åka i realiteten men också mentalt och symboliskt.

det är skönt att båten börjar kännas som ett hem. inte för att den har så många likheter med ett hem i sitt nuvarande skick utan mer för att jag inser att min inställning till framtiden är avgörande för resan. det är rörigt - men det dör man inte av. vi har inget kök - det finns restauranger vi kan äta på. och så vidare.

det handlar som sagt inte om hur man har det utan hur man tar det. oftast.

ett kungarike för en kavel

2010-05-27T10:54:00.005+02:00

igår limmade vi äntligen däcksmatta. resultatet blev riktigt bra men vägen dit var omständig och bökig. processen ser ut så här om man har ett däck som är osymmetriskt och man vill limma med epoxy.
vi har mallat upp däcket på båten med en styv plastmall, därefter sågat ut mallar, slipat kanterna jämna på mallarna, mönsterpassat mallarna på mattan (sorligt mycket spill), skurit ut mattbitar med stor precision, fått mattbitarna att se bra ut på däcket, trixat dit epoxy under mattan, torkat bort epoxy med tops (!) och kavlat ut mattan med en ölflaska. nu när vi fått dit första biten vet vi att det är ett vinnande koncept så dagarna som följer ska det limmas mer.
jag måste ändå påpeka att en kavel nog är bättre att kavla med än en tjeckisk öl.

living well is the best revenge

2010-05-08T19:12:00.006+02:00

jag säger som mina husgudar r.e.m.
egentligen vet jag inte vad jag vill revoltera emot eller vem jag ska hämnas på. det är nog bara uttrycket jag gillar. living well is the best revenge.

kolla videon som är inspelad i baksätet på denna länk. love it.

www.remhq.com/hqtv/index.php?bcpid=933092500&bclid=921441441&bctid=1481060515

men se det flyter igen!

2010-04-28T21:10:00.006+02:00

nu händer det saker. äntligen, efter flera månaders väntande och iver över att komma vidare i planen har vi flyt med det vi oroat oss över. nu händer det alltså. på fredag flyttar vi båten från lagunen till klagshamn. på lördag ska vi tömma lägenheten som nu är såld. på onsdag lämnar vi lägenheten. i realiteten innebär det massor av jobb och vi är som vanligt sent ute. trots det är jag övertygad om att vi ror detta i land, för att använda en passande liknelse.

tidig fredag morgon bär det iväg för motor mot klagshamn. det ska bli så spännande! ett par timmars färd väntar och det ska bli skoj att "köra" båt även om det hade varit skönare att stanna kvar i lagunen där vi trivdes bra och har lärt känna många trevliga människor. men eftersom där inte fanns platser kvar i sommar fick det bli så här.

idag när vi var i den nya hamnen och rekade stötte vi på en charmig herre som svarade på våra frågor och var till stor nytta. han var välkomnande och mycket social vilket bådar gott.

jag är mycket glad över att det nu rör på sig och att pusselbitarna verkar falla på plats. jag har heller inga problem med att tillvaron från och med nu kommer att bli högst oförutsägbar.

monsters april

2010-04-20T21:27:00.003+02:00

* förarbevis
* träningsstart
* vulkanutbrott
* intensivt båtjobbande
* lägenhetsvisningar
* bonus
* kärlek
* död räkning
* lär känna min mac book pro
* jakten på bernhard
* telefonhaveri
* hårfärgning
* saknad

i en enda salig röra.

upprättelse på den nautiska fronten

2010-04-12T22:11:00.005+02:00

monster flunkar bara en gång. i regel. och det är fasiken tur det för det skulle kunna vara väldigt dyrt och jobbigt om jag var en fullkomlig failure. eftersom jag inte är det utan mer åt medelmåtta-hållet med ett och annat misslyckanden i rockärmen - men minst lika många well dones, sitter jag nu lugnt och fint i soffan och tittar på mitt förarbevis. JA! tänk dig en sådan stämpel man hade, eller drömde om, när man lekte kontor som unge. en sådan har jag nu i min lilla bok i vilken jag samlar på häftiga nautiska utmärkelser.

skepparens lilla handbok

2010-04-05T11:50:00.002+02:00

jag skrev ett prov i förra veckan som jag flunkade på. i efterhand förstår jag precis vad det var som hände.
nervositeten angrep mig och gjorde mig till ett tentaoffer utan logiskt tänkande och förmåga att resonera. jag flunkade stenhårt. besvikelsen och ängsligheten därpå, över att jag kanske aldrig kommer att förstå väjningsregler eller lanternföring på sjön fick mig att köpa en liten bok som heter skepparens lilla handbok. anspråkslös, liten, komprimerad och röd... jag har tio kilo kurslitteratur i bokhyllan men denna lilla röda tillsammans med en stor portion hämndlystenhet och en lika stor portion skamsenhet över förnedringen av att flunka ska hjälpa mig att lyckas.

bröderna coen och jag

2010-04-04T17:41:00.005+02:00

pressade in en välbehövlig kvalitetsfilm i mitt späckade schema och blev glad av the man who wasn't there, av några av mina favoritfilmmakare, bröderna coen. filmen är från 2002 och var av någon anledning en lucka i min coenkunskap fram till igår.
jag har svårt att nämna en vackrare film rent stilistiskt och fotografiskt och jag har svårt att nämna några andra samtida filmmakare som skriver bättre dialoger. bröderna coen är helt enkelt genier enligt mig. deras dialoger är så in i vassen intelligenta.

den här filmen hör inte till deras bästa men är så klart lysande ändå. det som jag tycker placerar the man who wasn't there lite längre ner på topplistan är framför allt att coens karaktäristiska och överknäppa persongestaltningar kommer i skymundan för filmens enormt övertygande snygghet och stilism. och det är genomgående. i barton fink tycker jag däremot att de lyckas balansera upp film noir-igheten med mästerliga skådespelare och en ännu mer mästerlig dialog, så i det fallet innebär den stenhårda stilismen endast en vacker och behövlig ram runt storyn.
kanske är billy bob thornton inte heller så bra som de säger. dock fixar han denna roll galant men det tackar jag the coens för. de vet helt enkelt att billy bob bara kan spela den här typen av lågmälda och misslyckade karaktärer.

nej min själ - du är jag

2010-03-24T23:04:00.004+01:00

jag stryker handen över mitt hår och känner att det är tovigt och fullt av små knutar. jag ser ner på mina fingrar och inser att det var flera veckor sedan jag bar nagellack. mina älskade tantkängor är fula och missfärgade men jag bär dem med stolthet. mina fingrar är sneda. krokiga som mina ben. glasögonen vilar på ett litet utslag i ansiktet som nu utgör en naturlig del av min uppenbarelse.

dammtussen på golvet dansar. den ser stolt ut och jag återfår hoppet om mig själv. det är inte för sent ropar jag till mig själv, det är bara så att du inte har tid med dig själv just nu, hör jag mig själv säga.

precis som dammtussen är jag glad att jag finns här. till skillnad från tussen är jag mer beständig, eller vill jag tro i alla fall. med beständighet kommer möjligheter. jag har flera, jag har val. jag ser en stolt och bra människa i spegeln. jag är okej med det men förbluffad över hur det yttre har sådan stor påverkan på uppfattningen av jaget.

nu ska jag kamma mig.

inte förmögen att bli förmögen

2010-03-23T15:15:00.003+01:00

så, då får jag presentera en förlust. ty den var förutspådd. men inte mindre jobbig för det.
lägenheten har åter inga spekulanter.
alla hoppade av tvärt. således är jag tillbaka längst ner i den bipolära kurvan (inte riktigt men det låter så dramatiskt och fint) och jag minns mig själv när jag hoppades, drömde och kluckade av skratt och bekymmerslöshet för några inlägg sedan. fånigt. nu vet jag bättre och att aldrig någonsin räkna med något som inte är spikat och klart.

man borde vara förmögen. eller åtminstone bli förmögen snart. men då krävs en affärsidé och sådana växer inte på träd och om de hade gjort det hade min stege förmodligen inte nått upp.

repmånad

2010-03-16T20:56:00.002+01:00

igår hälsade jag på min bror och hans band i deras replokal. min bror är så fin. jag säger det alltför sällan till honom. här är han.

kan det vara dags nu då?

2010-03-10T18:28:00.003+01:00

vår lägenhet har varit ute till försäljning i snart två månader nu. utan bud. utan minsta lilla seriösa intresse från någon spekulant. men idag lossnade det och någon, eller två faktiskt, jeppar började buda. kan det vara vändpunkten? är det nu det händer?

det där med delmål och väntan är inte min grej. jag gillar tanken på att beta av saker, check för ordningens skull, men egentligen gör det mig på dåligt humör att spalta ner allt man vill ska hända och sedan bara gå och vänta. för det tenderar att aldrig hända då. saker och ting händer som fan när man inte förväntar sig något. det är hemligheten. kanske man kan lura ödet genom att inte skriva ner vad man förväntar sig, hålla det för sig själv och inte göra en massa fina listor med olika typsnitt för händelsernas prioritet.

vad fan har hänt med populärmusiken idag

2010-02-25T21:56:00.002+01:00

ett stycke musikhistoria. nästan så bra det kan bli om du frågar mig. jag ryser och hoppas att något liknande kan upprepas i framtiden men tror det knappt. jag menar, vad fan har hänt med populärmusiken. med flit gör jag inget frågetecken. jag vet nämligen vad som hänt. vet du?

vacker natur som satan

2010-02-22T17:30:00.004+01:00

såg lars von triers antichrist igår. helt klart sevärd eftersom den är ofattbart vackert filmad men jag kommer inte att lyfta den bara för att verka svår för övrigt. personligen gillar jag filmer vars symbolik mer eller mindre går att tolka. i det här fallet var jag inte sällan clueless. kanske är jag för dålig på bibeln, kanske vill inte von trier att jag ska kunna förklara. i vilket fall lämnar känslan mig störd.

how soon is now?

2010-02-16T22:16:00.004+01:00

vad är skillnaden mellan långt borta och nära?
är tid och rum det man missar när man är lycklig?
hur länge är jättelänge?
varför går tiden sakta när man betraktar en klocka?
eller som käre herr morrissey frågar sig: how soon is now?

nu blommar löken och styrman det är jag det

2010-02-08T22:46:00.005+01:00

ett tu tre så rasslar det till i min aktivitetskalender. förutom båtjobb sysslar jag nu med lite andra båtrelaterade saker som syftar till att jag ska kunna mer och känna mig säkrare när det är dags att ge sig av. och för att kapten på skutan glömt en del eftersom det var några år sedan han "var ute i svängen" (läs 2007).

det handlar om vhf-certifikat, avklarat sedan fyra timmar och förarbevis samt skepparexamen, påbörjat sedan fyra timmar.
löken blommar nu. jag måste klappa mig själv på kinden för det här. inte på axeln utan på kinden, för det är finare. jag kommer att bli en sjukt bra styrman konstaterar jag!

jag börjar så långsamt förstå att vi faktiskt är närmare resan nu än någonsin. att vi betar av hinder efter hinder och att det som tidigare bara var en luddig dröm nu börjar ta form och bli realitet. det är när resultaten syns som det känns värt uppoffringen.
själva nöjet består i att konturerna i planen vi ser nu, faktiskt är skissade utav oss. att vi har gjort det här själv!

om du ska se en fantastisk serie så se den här

2010-02-02T18:41:00.003+01:00

när jag ändå är i gång och dammar av mina absoluta favoritserier (jo, alla är gamla serier) måste jag lyfta fram en riktig pärla; jeeves & wooster. serien är för den som gillar det brittiska. det är en mycket trivsam och briljant serie som bygger på böcker av p.g wodehouse. storyn är enkel men aldrig tråkig. triviala händelser växer till konst med hjälp av de lysande skådespelarna stephen fry och hugh laurie, vars dialog och samspel är så bra det kan bli.

lägg märke till att hughe laurie, mest känd som läkaren house som går på någon av skräpkanalerna just nu, inte är amerikan utan britt.

jeeves är butlern som så ofta räddar och hjälper sin herre, den unge aristokraten wooster ur allehanda jobbiga situationer med sin beräknande charm och intelligens. jag avgudar jeeves, både för att jag är en sucker för butlergestaltningar och för att stephen fry, som är en av mina absoluta favoritskådeseplare, gör en roll som om rollen vore skriven för honom.

ett stycke konst som inte får missas!
för den enträgne kan avsnitten ses uppdelade i tiominutersklipp på youtube.

förlorad i brideshead revisited

2010-02-02T17:26:00.006+01:00

såg hela tv-serien brideshead revisited för ett tag sedan. du gosse vad fin den är. ska du se serien räcker det inte att parkera sig i soffan och slänga fram chips. du måste veta vad du ger dig in på. du måste betrakta med öppet hjärta och alla sinnen påslagna. och du måste ha ett känsligt öga för att se och höra även det som inte syns och sägs. jag kan inte sammanfatta allt som gör den här serien till ett mästerverk men jag kan ge ett par exempel. relationen mellan charles och sebastian, fotot, jeremy irons skådespeleri - han är outstanding. han är som jag önskar att jag var.
jag önskar att jag kunde vara förlorad i en förlorad värld för alltid.

monster är kär

2009-12-07T20:05:00.003+01:00

enligt alla gällande naturlagar borde inte monster gilla detta men det gör hon. fan vad vackert. fan.

jag vill vara ett barn när jag blir stor

2009-11-02T21:26:00.002+01:00

tänker på när jag var liten och gillade läget totalt. fan vad det var härligt. kaka och saft hela tiden ungefär. inget ansvar. inga deadlines. inget dåligt samvete.

annat är det som vuxen. jag vet att jag glorifierar barndomen löjligt mycket men det måste ju stå klart för de allra flesta att den bästa tiden har varit. jag vill påstå att det bara blir sämre från och med tolv års ålder.

detta är en vital uppfattning hos mig och har faktiskt alltid varit. konstigt nog stod denna lite bistra sanning klar för mig redan som trettonåring när jag skickade in min poesi till postis under pseudonymet "child". tänk att jag redan då var på det klara med att barndomen var något att hålla fast vid.

hur gick det då? jo det gick bra. jag bor med min bror - en mycket tydlig länk till ungdomen, jag älskar kakor och jag diggar samma musik som jag gjorde när jag var tolv.

glimmer - köp lyssna titta gråt nynna älska

2009-10-30T21:44:00.006+01:00

jag vill bara säga en sak.

andi almqvist har släppt ny skiva. glimmer är dess namn.

det innebär liksom en hel del det där. ytterligare ord är överflödiga. det går nämligen inte att beskriva hur bra den är. de recensioner jag läst är himla fina och det gläder mig. men för att kunna förstå måste den lyssnas på i ensamhet, utan yttre påverkan och med ett hjärta helt vidöppet så att denna fullkomliga skönhet kan tränga in och sätta sina klor i dig för alltid, bara då går det att förstå.

gör det nu.

selma

2009-10-07T23:22:00.004+02:00

den här figuren gör mig väldigt gladlynt

ljuset i tunneln och motorljud i fjärran

2009-10-07T23:07:00.004+02:00

båtbygget går framåt. idag har vi fixat med motorn och börjar nu se ljuset i tunneln.
min älskade (och av andra hatade) värmefläkt gör det möjligt för oss att vara i båten längre stunder nu när det är så kallt. saker o ting rör alltså på sig och för första gången på riktigt länge känns det finemang att vara monster.

men det är inte bara vårt projekt som framskrider utan det är även lite andra grejer som får skummet att smaka extra gott på latten just nu; har hittat en rätt bra pace på jobbet, träningen är igång, konsumerar bra kultur när jag är ledig och min kära kollega nolltvå har skapat sig en finfin blogg som jag njuter av att se henne så dedikerad till.

hur du förlorar vänner och bygger en båt

2009-09-14T22:27:00.004+02:00

hej bloggen!
hur kunde jag försumma dig så länge?
tja, mitt enkla svar är att jag bygger en båt. och det tar tid. och kraft. från allt annat än just båten. vildrosen - förbannade tidstjuv och kära vän, snart ska det bli av!

just nu är jag nog inte så populär i sociala sammanhang. jag ska nog vara glad om mina vänner kommer ihåg mig om ett år men eftersom det inte är möjligt att existera på två ställen samtidigt är det en konsekvens jag får ta.

några vänner förstår. några andra gör det säkert inte. men så är det ju med allting.

hela sommaren har vi jobbat slaviskt och målinriktat med att få båten klar för segling. vi har harvat, slipat och målat, genom dåligt väder, influensa och stundtals dålig motivation. men båten står fortfarande på land. idag är det den 14 september. vi har inte gett upp än. det börjar faktiskt ta form nu. slipning avslutad. målning klar. ny rigg inköpt. ja, snart är det dags. yay!

snälla sol vill du lysa

2009-03-12T09:22:00.006+01:00

solen har varit framme i två dagar nu. hoppas det betyder att den trivs och kommer mer ofta. många vackra saker dyker upp bara solen vill skina lite. det här tulpangänget hittade jag vid min väns växthus en tidig vårmorgon förra året.

idioti är alltid kul live

2009-02-26T21:15:00.003+01:00

musik är något fint.
som en tandborste, är musik för mig. den renar. den behövs flera gånger om dagen och den bör inte delas med någon annan. helst.
jag älskar musik.
det bör sägas.
imorgon väntar en stor prövning. för då ska jag inta musik som inte vanligtvis förekommer i min värld. jag ska sitta i en stol och titta och lyssna på schlager. det är jobbigt. jag vet inte hur jag kommer att reagera.

tänk om jag inte blir mig lik igen. tänk om jag tar skada.
faktum är att jag är lite nyfiken. väldigt sällan är jag nyfiken på populärkultur. den är förutsägbar, så vad finns det att vara nyfiken på. men i det här fallet pirrar det lite för idioti är alltid kul live.

nu ska jag stryka min guldsparkdräkt.

to be continued.

war against war

2009-01-14T14:57:00.002+01:00

sergels torg den 10 januari. demonstration mot kriget i gaza.

mäktig uppslutning.

pannkakor

2009-01-02T19:40:00.002+01:00

jahapp. då var det nytt år.
känns inte så fräscht som det borde.
men det gör däremot detta.
http://my.nowpublic.com/node/2003305/footage/list

de frågade om en av mina bilder fick användas till en "nyhet". det var roligt, även om den handlar om pannkakor. jag hade aldrig hört om sidan tidigare men gillar verkligen upplägget: crowd powered media.

adjö